“Man kan ta en kille från Rosengård, men man kan inte ta Rosengård från en kille“

 

image_db

Detta Zlatancitat pryder med stora bokstäver den gång- och cykeltunnel som markerar den västra entrén till stadsdelen Rosengård i Malmö och som jag passerar nästan dagligen. Man kan diskutera om citatets placering har en förstärkande positiv effekt och är identitetsskapande för området, eller om det snarare förstärker bilden på ett negativt sätt – Rosengård som något särskiljt från övriga staden. Förutom det diskutabla i att märka ut att du nu äntrar Rosengård, har citatet en annan inneboende problematik. Att Rosengård allt för ofta kommit att handla om killar.

 

Det är kanske inte är så konstigt att just killar hamnar i fokus. Zlatan har blivit ett levande nationellt bevis på att ungdomar som växer upp i miljonprogram kan ta sig ‘någonannanstans’, och överallt sägs knattefotbollsspelare drömma om att göra samma resa som han. (Läs tex Sydsvenskan 2012-11-28.) Pojkarnas anmärkningsvärda skolresultats-tapp gentemot flickornas belyses kontinuerligt. Och gång på gång rapporterar media om (kill)gängen som skapar oreda och otrygghet. I ett problemlösningssamhälle som Sverige fokuserar man på att åtgärda killarnas ”problem”, och tillsätter medel efter medel för dito. Men vad händer med dem som inte är de uppenbara ”problemskaparna”? Hur byggs och förhåller sig våra städer till de som inte tar så mycket plats eller aktivt rum i anspråk? Vad handlar stadsbyggnad om i förhållande till tjejer?

Ett exempel kan vara offentliga utomhusplatser för fysisk aktivitet. Kommuners satsningar på spontanidrottsplatser och multisportplaner de senaste åren har kommit att få en väldigt skev användning. 80 % av dem som använder planerna är killar, endast 20 % är tjejer. Detta presenteras i undersökningen Spontanidrott för vilka av Ulf Blomdahl, Stockholms Universitet och Stockholms stad. Siffrorna ser likadana ut i hela Sverige. Blomdahl ställer sig frågan hur det kommer sig att satsningarna på spontanidrott gjorts utan några analyser om vilka som troligtvis kommer att nås av dem. Han resonerar kring åtgärdshierarkier, och att incitament som t ex att aktivera ungdomar (läs killar, och lägg till ‘i socialt utsatta områden’) att hålla sig borta från skadegörelse och grövre brottslighet ofta får företräde framför ambitionerna om en mer jämlik folkhälsa och det att skapa jämställda miljöer och uppväxtvillkor.

För mig är undersökningen extra intressant. Jag arbetar i ett pågående stadsutvecklingsprogram i Rosengård i Malmö. Ett av delprojekten har varit att bygga en aktivitetsyta för ungdomar. En utomhusplats som skall kunna erbjuda fysisk aktivitet och socialt umgänge. Det som varit intressant med arbetet är att vi i ett tidigt skede bestämde oss för att fokusera på att skapa en plats för målgruppen tjejer 16-24. Detta efter att vi som planerare initialt (och i slentrian) skissat en aktivitetsyta fylld av förutsägbara aktiviteter såsom skate, klättring, grafitti och multisport. En typisk plats som skulle ha gynnat de redan fysiskt aktiva killarna. För att inte återigen planera för de som redan tar och får mycket plats i den offentliga miljön, valde vi att pausa skissandet och istället ha en annan målgrupp i sikte. Vi involverade unga tjejer i projektet och gav dem bland annat som sommaranställning att jobba med platsens gestaltning. Därefter har tjejerna fortsatt ta sig an ytan på frivillig basis. Nu är platsen designad och byggklar, efter deras involvering har det blivit aktiviteter för dans, kultur och scen, snarare än en multisportplats med bollsport och skate.

Egentligen är varken platsen eller processen bakom särskilt uppseendeväckande. Ett involverande angreppssätt borde inte vara en ovanlighet i dagens delaktighetsorienterade stadsbyggnadsprocess. Ändå har vi som arbetat med projektet otaliga gånger fått förfrågningar om studiebesök, presentationer, intervjuer och som här – skriva om processen. (tex här, här och här). Det säger något om hur få exempel det måste finnas på fysisk planering med genus och verklig delaktighet som utgångspunkt.

Men med tanke på den problematik som presenterats i ovan nämnda studie borde det väl nu poppa upp flertalet projekt (och anslag) för jämställd planering av allmänna platser? Något säger mig dock att jämställdhet även fortsättningsvis kommer att vara en fråga som sätts åt sidan, till förmån för andra mer akuta, eller aktuella ”problem”. Målet att flickor ska idrotta/motionera i samma utsträckning som pojkar har funnits i kommunala målsättningar sedan minst 30 år tillbaka. Jämställdhet känns inte som ett särskilt nytt eller innovativt angreppssätt. Ändå har vi inte kommit längre än till 80/20-statistiken, och till ett fåtal projekt som lyfts fram gång på gång. Det är inte målsättningarna vi saknar, utan metoder och goda exempel att göra mainstream av.

Fler metoder för genusmedveten stadsplanering behövs, och särskilda satsningar för jämställdhet måste övergå i ett allmänt och integrerat tänkande och agerande för jämställd planering. Det får inte stanna vid enstaka aktivitetsytor i Rosengård, utan måste bli en självklar aspekt i processen att bygga offentliga platser, skapa rum och göra städer.

/Moa Björnson

Texten skrevs för ARKUS och finns i orginal härhttp://www.arkus.se/manadens-tanke/man-kan-ta-en-kille-fran-rosengard-men-man-kan-inte-ta-rosengard-fran-en-kille/

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Arkitekttävling för Törnrosen Tower i Rosengård avgjord.

från www.arkitektur.se

Och rätt förslag vann!
Även om jag gärna hade sett att hela landmärkeshysterin som tycks råda i Sverige, här skulle tagit sig i andra (ickevertikala) uttryck. Ett torn är nödvändigtvis inte svaret på de stadsplaneringsutmaningar som finns i denna del av Malmö. Men okej, nu var tornet en förutsättning i tävlingen och teamet Lundgaard och Tranberg gjorde enligt mig de bästa förslaget på en förtätning i varierad och human skala, och samtidigt ett till trots, rätt intressant tornkoncept.

Läsvärt är  juryutlåtandet där man kan förstå att de haft svårt att hantera tävlingsbidragen.  Man skriver tex att  ” inget av förslagen till fullo svarar upp mot programmets ambitioner.” Som jag tidigare uttryckt (läs inlägg nedan) tycker jag flera av förslagen innehåller rent ignoranta koncept för hur man skapar identitet och historia till ett område som Rosengård. Det vinnande konceptet (Ladda ner här. ) visar på ett mer engagerat grepp. Lösa upp miljonprogramsstrukturen utan att förakta den, göra tillägg och skapa nya rumsligheter som får växa fram stegvis.

Det där stegvisa blir viktigt inte minst med tanke på att det redan planeras och görs en hel del i Rosengård och längs stråket. Hänsyn måste tas till de projekt som redan är igång, tex mötesplatser och torg som tagits fram i samarbete med boende och aktiva i området. Sådana här nybyggnationskoncept kan ju ta ett tag att utveckla, så tills dess är det bra med fortsatt diskussion om bebyggelesutveckling, kommunikationsstråk och stadsförnyelseprocesser i Rosengård – och andra liknande områden i Sverige.

Läs mer:
Sydsvenskan Törnrosen växer på höjden 
Pressmeddelande MKB – Nytt landmärke i Malmö 
Juryutlåtande 
Sveriges Arkitekter – Inför tävlingen, tävlingsprogram, samt nedladdningsbara bidrag
Arkitektur.se
Tidigare inlägg

/ moa@urbanisten.se  

* bild länkad från http://www.arkitektur.se

Lämna en kommentar

Filed under Malmö

Törnrosen tower i tidskriften arkitektur

I nya numret av tidskriften arkitektur bidrog jag med en text om arkitekttävlingen TörnrosenTower. Köp papperstidningen genom www.arkitektur.se eller läs artikeln här nedan.

”Med Turning torso som tvistad anfader sträcker sig fler byggnationsplaner mot himlen i Malmö. Som i den inbjudna arkitekttävlingen där fyra arkitektlag tävlar om det nya bostadstornet Törnrosen Tower och dess omgivningar. Tornet kan komma att bli östra Malmös ”nya landmärke”.  För när man pratar landmärken tycks det fortfarande vara så att höjden är den som räknas. Det är det som sticker upp från ytan som syns och bedöms. Också när det, som i det här fallet, är det urbana livet på markplan som eftersträvas.

Tävlingen arrangeras av Malmös kommunala bostadsbolag (MKB) som äger en stor andel av hyresbeståndet i Rosengård, och även i övriga Malmö. Programmet tar ett helhetsgrepp om östra Malmö. Det handlar om att utveckla målpunkter, främja det urbana livet och gynna rörelser genom olika delar av staden. Genom sin placering längs gång- och cykelstråket som kopplar samman Rosengård med yttre Malmödelar och med innerstaden förväntas insatserna leda till en verklig förändring och vitalisering av
Rosengård. Med all rätt.

Men varför ett torn?

Förändringen av miljonprogrammet är en av samtidens stora utmaningar. Tävlingen om Törnrosen tower är ett intressant, men inte invändningsfritt, sätt att närma sig utmaningen. Ord och ideal som omfamnas här är till exempel tanken om den sammanlänkade, täta och hållbara staden. En stad där blandningar gynnas och där mångfunktion och hybridkultur är begrepp som successivt får fysisk form.

Kärnan i tävlingen är själva tornet och dess bas, i vilket offentliga institutioner såväl som kommersiella lokaler, bostäder och publika ytor kan rymmas. Det poängteras att toppvåningen skall kunna användas av alla – vilket kan ses som en kommentar till Turning torsos kritiserade slutenhet. Variation, kantzoner,
hållbarhet och mänsklig skala är principer som lyfts fram som hörnstenar i programmet.

Det märks att MKB på ett seriöst sätt vill bidra till en helhetsmässig stadsutveckling där det handlar om att hitta lösningar längs en hel sträcka, i ett helt område, i en hel stad. Just därför kan jag tycka att det är konstigt att denna helhetslösning prompt skall gestaltas med hjälp av en 20-25 våningar hög huskropp.

Måste landmärken alltid vara vertikala blickfångare? Det dagliga arbetet hittills har visat vikten av att utgå från med delaktighet och småskaliga platsförbättringar, med stadsodling och lokalt engagemang för att
eftersträva idéerna som de tidstypiska stadsplaneringsorden ger uttryck för.

Flera av förslagen ger prov på en distanserad arkitektur, som fastnar i symbolik och ytskikt. I något av bidragen är det sammanhållande konceptet en ny markbeläggning gestaltad som ett lapptäcke av
arabiska mattor. Det vittnar om ett lätt ignorant förhållningssätt till stadsdelen. Måste allt som placeras i kulturellt blandade kvarter likt Rosengård ramas in av orientaliska mönster och vattenpipeestetik?

Ett annat förslag vill råda bot på den öppna bebyggelsestrukturen. Med argumentet att skapa kvartersstad föreslås en förtätning genom ett femtontal 10-12 våningshus. Som om den omänskliga skalan skulle lösas upp av ännu flera höghus.

Ett av förslagen, Culture Casbah, är spännande på riktigt. Det presenterar en utvecklingsidé där stråket delas in i fler rumsligheter och där en förtätning kan ske över tid – med varierad skala, material och nivåer, och med en stor inblandning av växtlighet, även på höjden. Till och med tornet ser mänskligt ut i detta bidrag.

Ett utvecklingsprojekt i den här delen av Malmö både behövs och har potential att göra verklig skillnad på plats. Oavsett antal våningar.”

/Moa Björnson

1 kommentar

Filed under Uncategorized

High Line Park får bror under jord?!

High Line Park i New York är inspirerande på många sätt. En park som är resultatet av ett medborgarinitiativ, några eldsjälars envishet och stadens goda vilja. High Line var en gammal metrolinje som gick ovan jord som för några år sedan gjordes om till en grönskande park, några meter upp i NYC tätaste kvarter.

NU kommer uppföljningen! Ett initiativ från en arkitektbyrå som vill pröva idén om att göra en lika grönskande park, men denna gång UNDER jord. Tanken är att använda en av stadens metrostationer. Genom ny teknik leder man ner solljuset underground och fotosyntesen skall fås att funka. Initiativtagarna samlar just nu in folk som kan backa upp deras idé. Vi får se om NYC har lika god parkvilja denna gång!

Kolla in hemsidan om Lowline, där finns en liten film.

/moa@urbanisten.se

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Ett skepp kommer lastat….

Idag besökte jag det nya landmärket utanför Landskrona. Helt inofficiellt sådant och totalt ‘caused by nature’. Det är alltså en torrdocka/flytbrygga/pråm från i vintras som under en av stormarna bröt sig loss från Landskrona hamn och flöt iväg på öppet hav. Tillslut fastnade den söder om staden och ligger nu uppfluten på en åker – (fullt synligt från motorvägen, titta nästa gång du kör E6an norrut från Malmö).  Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är det. Man vet nämligen inte alls vad man nu ska göra med den gigantiskt tunga konstruktionen. Vad som hänt på platsen är att man börjat gjuta en bassäng runt själva pråmen. Tanken är nog att fylla den tillfälliga bassängen med vatten för att kunna slussa ut pråmen i havet igen.

Det som är allra mest intressant i detta spektakel är att platsen blivit en intressant utflyktsort. Det var inte bara jag som denna söndag parkerade bilen några hundra meter bort och gick längs den privata vägen för att få en ordentlig titt på den malplacerade stålkolossen. Det var sju (!) andra bilar där, och tillochmed en rullstolsburen person hade fått eskort till platsen denna söndag eftermiddag. Medan febrilt, om än stillsamt, arbete nu verkar pågå för  att få flyttat problemet fick jag en annan tanke. Varför inte låta den vara kvar? Den lockar ju uppenbarligen redan turister. Borde inte vara mer märkvärdigt än att sätta upp en kassa, ett kafé och en giftshop. Varför tacka nej till ett skepp som kommer lastat?

/moa@urbanisten.se

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Tävling om Törnrosen tower

MKB har utlyst en arkitekttävling för en nybyggnation i Rosengård. Fyra tävlande aktörer har nu lämnat in sina bidrag för Törnrosen tower, som man av namnet tydligt förstår vad det handlar om. En uppstickande lillebrorsa till Turning torso? En uppdatering av det storebrors-torson saknar? Ett tillägg till Malmös skyline? Ett sydöstligt landmärke? Tävlingsprogrammet avslöjar en ambitiös och omfattande satsning som är mer en ett urbant instick. Hur kontoren tagit sig an uppgiften kan du se på Sveriges Arkitekters hemsida.
Återkommer med vad jag tycker om bidragen…

/moa

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Tillgänglighet till Torson?

I dagarna har jag varit och badat i Västra hamnen i Malmö. Mitt badsällskap är inte överförtjust över Turning Torso, själv tycker jag byggnaden är helt okej, även om den ser lite dum ut som sticker upp sådär ensamt. När sist vi cyklade förbi påpekade hen dock något jag inte tänkt på tidigare: tillgängligheten för alla som inte kan gå är usel! Det finns en liten smal ramp som är undangömd vid ena sidan av byggnaden. Resten av entrén till huset ligger på en upphöjd plattform så det uppstår en tröskel helt i onödan.

På cykelturen stannade vi till lite och tittade på hur folk tog sig in. Vi såg ingen som var rullstolsburen, men däremot ett antal barnfamiljer med vagn, som alla såg lika konfunderade ut innan de lyckades hitta rampen, varefter de såg lika förargade ut när de försökte manövrera sina vagnar och svänga runt på den lilla ytan som var tillgänglig.

Vad hände här egentligen?

 

-Tobbe

Länkar:

Svenska lagar om tillgänglighet

En introduktion till rumslig rättvisa

1 kommentar

Filed under Malmö