Sedan 1 feb 2015 har halva urbanisten flyttat från staden til landet, från Sverige til Norge. Det innebär att såväl urbana som rurala frågor kommer att postas här. Lite mer skandinavien och lite mer blandat.
Tenk Træna
artikeln nedan publicerades med rubriken ”Mirakelet på Træna” i den norska tidningen Klassekampen den 3 maj 2015. Där översatt till norska, här nedan i orginalsvensk med viss norsk topping.
När man säger Træna tänker många på en fantastisk festival ute i havgapet på Helgelandskusten i norra Norge.. Några tänker nog också på fisk. Træna är landets äldsta fiskevær, det står till och med i kommunens slogan. Jag hade aldrig hört om varken Træna, festivalen, eller gamla fiskevær förrän jag blev tipsad om att söka jobbet som utvecklingssjef i ø-kommunen vid polcirkeln. Jag bodde i Malmø, jobbade med stadsutveckling och innovation och tänkte ’kul utflykt’ om att åka på arbetsintervju i norr.
Utflykten blev till inflytt, och ett byte från stadsliv i søder till ø-liv i Nordland.
’Du är nu utvandrad’ skrev Førsäkringskassan i ett brev från Sverige. Tack och hej, tänkte jag och vandrade in.
Men varför flytta till Træna? Den frågan återkommer. Av kollegor i Malmö, människor jag möter i Oslo, Bodø och inte minst av folk här i Træna. Medan resten av världen blir alltmer urbaniserad – idag bor mer än 50% av befolkningen i städer – väljer några att gå andra vägen. Att dra till skogs, eller som i mitt fall bli en ‘øyert’.
Detta tänkte jag på när jag var på konferens i Bodø förra veckan. Temat var bostedsattraktivitet och Marit O Nygaard från Telemarksforsking presenterade en analys gjord på Nordlands alla 44 kommuner. Här visades en attraktionsmodell med branschutveckling och tillflyttarstatistik. Ingen blev förvånad när staplarna över strukturella förhållanden visade en negativ utveckling i Træna (och flera andra av de små kommunerna i distriktet). Fiskeribranschen har minskat i omsättning, färre jobb finns i den sektorn och dåliga kommunikationer till omkringliggande kommuner gör att öar och glesbygd tappar andelar till storstadsregionerna. No big news. Fördomarna jag mött bekräftades i statistik: Det är svårt att bo i bygden. Lösningen från statligt håll är per dags dato centralisering. Att tillämpa effektivitetsprincipen som går ut på att samla fler invånare under en och samma kommunapparat. Distriktsnorge är som små sandkorn som sakteligen sköljs bort av de nötande vågorna. Mot Oslo S folket, alla ska vi den vägen vandra! Nedsjunken i tankar som statistiken gett satt jag i åhörarstolen på konferensen. Är jag knäpp som flyttar från Sveriges tredje största kommun till Norges tredje minsta?
MEN. Så kom det upp nya diagram. Och till allas förvåning placerades Træna nu överst i listan. Tillflyttar-statistik-topp! Procentuellt sett hade nettoinflyttningen till Træna, som minsta kommun i Nordland, faktiskt varit flera gånger så hög som till Bodö, den största kommunen. Detta trots de mest ogynnsamma strukturella förhållanden som nyss lagts fram. Attraktivitetsmodellen visar alltså att även andra parametrar än säkra jobb och goda kommunikationer lockar folk till distrikten. Jag sträckte på mig.
Statistiken är alltid tolkningsbar. Men det är fakta att vissa små platser runt om i det här landet går emot den globala urbaniseringstrenden. Analysen ger inga generella svar på vad som lockar människor till dessa platser. Den beskriver inte heller vem som lockas. Det ær en läxa varje kommun själv måste gøra. Och det tror jag man ska göra ordentligt.
På små orter tenderar fokus att vara hur man ska minska en avfolkning eller hindra att hörnstensbedrifter läggs ned. Klagande rop hörs om att ungdomen flyttar iväg och det är ofta någon annans fel att det blivit som det blivit. Det må vara kommunen eller fylket eller staten. Men vad händer om man istället för att lägga kraft på bromsmediciner mot en negativ utveckling ägnar energin åt att gasa med en annan pedal. Istället för att krampaktigt hålla fast vid fiskerifabrikerna så som det ’alltid varit’ utveckla nya verksamheter inom havbruk. Tang, tare, vindkraft, vågkraft. Tenk bara Træna. Från landets äldsta fiskevær, till landets coolaste festivalvær!
Och eftersom det tydligen inte bara är arbetsplatser som lockar folk till en plats bør man tänka på vilka invånare man vill ha. Lyckas man attrahera rätt folk, kommer dessa skapa arbetstillfællen. Idag är det många som växer upp med F-skattsedel i hand och inställningen att arbete varken är en rättighet eller skyldighet, men något man själv skapar på den plats man vill bo. Och var vill man bo? Att böna och be om att ungdomarna ska flytta ’hem’ bör ersättas med større fokus på den målgrupp som faktiskt vill hit. Storstadsbor och andra folk som vandrar in ( i Norge?) kanske nappar lättare än de som en gång lämnat hembyn. Jag skulle till exempel aldrig flytta tillbaka till min egen hemstad (Fucking) Åmål, hur många jobb det än fanns. Däremot flyttar jag gärna till Træna.
Det må vara långt till havs, men hær ær det næra mellan tanke och handling. Och det är attraktivt.
/Moa Björnson
moa.bjornson@trana.kommune.no
www.tenktraena.no
Urbanisten 