Med anledning av entrés ettårsjubileum besökte Urbanisten köpcentret nyligen.
När Entré först planerades beskrevs det som ett upplevelsecenter, med biograf, motionsanläggningar och affärer. (exempelvis här)
Mycket riktigt så har Entré allt det idag. Själva upplevelsevärdet kan väl dock diskuteras. De affärer som återfinns överallt i staden finns även på entré. Biografen är densamma som på andra gator och gymmen är kopior av de andra uppsättningarna inom den egna kedjan. Inget utmärkande unikt finns att uppleva på entré, det skulle i så fall vara att allt finns på samma ställe som är Entrés säljande argument. Det var många som var oroliga att Värnhem skulle dö på grund av den stora kolossen (olika läsarröster & en stadsmiljöprofessors tanke ) men ett år senare ser Värnhem ut ungefär som det alltid gjort. Det har nog gått för kort tid för att bedöma vilken effekt köpcentret haft på stadsdelen.
Innan Entré byggdes skrev arkitekturskribenten Dan Hallemars sin syn på det hela (läs artikeln här)
Hallemar beskrev hur nytänkande arkitekter designade köpcenter i Japan och Tyskland, vilkas utformning skiljde sig helt från Entrés storskaliga miljonprogramsestetik. Hallemar oroade sig för att Entré snabbt skulle bli tråkigt, och att ingenting oväntat skulle kunna ske i byggnaden.
Ungefär så blev det väl också, men Urbanisten vill ändå tipsa om tre sevärdheter i Malmös koloss till infart.
ELPARK. För det första är utsikten från foodcourten en anledning att ge sig in i byggnaden. Om man fäster blicken utåt, genom de stora glaspartierna över motorvägens led, kan ögat mättas av elektriskt godis. Man ser elmastparken som står på andra sidan vägen. Innan Entré fanns var de mest något man åkte förbi med bussen eller bilen, och de skymdes till stor del av staketet runt. Nu kan man däremot njuta av det intressanta landskap som skapas av de konstgjorda träden. Spännande att tänka på är att de är direkt livsfarliga att komma i närheten av, men ändå kan betraktas med en kopp kaffe i handen.
BILMYROR. En annan intressant utsikt från Entré är den ned mot garageporten, där man kan se bilarna komma i strid ström under dagen. Det är roligt på samma sätt som att titta på myror som springer fram och tillbaka, eller den där rullande texten i Matrix. Merparten av fordonen som kör in i entrés parkeringshus är gråa. 8 av 10 bilar. Att grått är det nya svart när det gäller bilfärg blir tydligt här uppifrån, där man får nya perspektiv på det vackra i livet. Om man vill se fler myrliknande varelser med irrationellt beteende kan man också besöka leklandet, som ändå kanske är det mest unika på Entré.
ORUM. Det tredje tipset rör det lilla rummet vid trappan upp till SATS. När vi var där var det tomt. Det är ett rum i rummet, en innesluten öppen plats. Vad skall ske därinne? Vem har tillträde? Det är öppet, fritt att gå in. Men vågar man gå över den privata offentlighetens tröskel? Rummet i rummet i Entré leder tyvärr tankarna till ett av de potentiella problemen med att vi bygger alltfler köpcenter, där vi vistas mer och mer. Vi privatiserar det offentliga rummet. När köpcentrets gångar blir gator och stadsgatorna används mindre och mindre försvinner möjligheten för oss att möta varandra i en miljö som vi gemensamt äger. Nu fungerar ju Malmös gatuliv utan problem, men tänk på att andra regler faktiskt gäller inne på Entré än precis utanför.
[För mer tankar om detta tipsar Urbanisten om Naomi Kleins No Logo. Oavsett om man håller med Klein eller inte är det värt att fundera över vilket stadsrum man egentligen befinner sig innanför Entrés väggar, eller innanför väggarna i det lilla rummet, innanför Entrés väggar.]
Slutligen kan vi väl konstatera att ett år med Entré passerat förbi ganska obemärkt. Upplevelseklossens positiva upplevelser är begränsade till de som skådas inifrån och ut, inte utifrån och in. De är också relativt ringa i jämförelse med storleken, omfattningen och satsningen, som Entré utgör.
Urbanisten 