Veckans stad illustrerar vikten av namn.
Att ändra namn på platser och ting är ett väl beprövat sätt för makthavare att demonstrera vem som bestämmer. I första hand handlar det kanske om makten över språket, och (är väl planen) via språket tanken. Språkets betydelse för att skapa samhörighet och identitet hos människor är stor, och den samhörigheten kan upplevas som hotfull av de som vill bestämma. Historien om minoritetsgrupper som förbjuds att tala sina egna språk är en vi har hört många gånger (både i Sverige och på andra ställen).
Namnen på platser, och så viktiga platser som städer, är något annat som kan vara intressanta för makthavare att bestämma över. Det finns gott om exempel på hur namn på städer har ändrats för att signalera när nya erövrare tagit staden i besittning. Namnbyten kan ske av många skäl: bland annat på grund av kolonisering (Kolkata), förändringar efter inbördeskrig (Ho Chi Minh staden), eller nya regenter (Beijing).
Om de gamla makthavarna senare utmanas kan namnet på staden ses som en symbol för förtryck, och strävanden efter att byta till något nytt, eller tillbaka till ett ”ursprungligt” namn, kan bli en del av en befrielserörelse. Så är det till exempel i Derry på Nordirland.
Veckans stad är ett lite annorlunda fall än Derry, eftersom namnförändringen inte initierades som (enbart) en del av en befrielse från koloniala influenser, utan också som en markering av vem som nu bestämde, och vem som inte längre var önskvärd.
Lite historia: De tidigast kända namnen på staden är Kakamuchee och Galajunkja; men namn som påminner om dagens användes på femtonhundratalet då Portugiserna intog området och började bygga upp staden och dess hamn, och en portugisisk version av stadens namn blev så småningom det engelska Bombay, när England styrde över Indien. Så hette staden fram till 1995, då det beslutades att ändra på namnet, på liknande sätt som Kolkata på andra sidan Indien ändrade sitt.
Alltså var namnförändringen en uppgörelse med arvet från det brittiska kolonialstyret? Det är inte riktigt så enkelt, det som gör namnfrågan mer komplex är att den i första hand drevs av det regionalistiska partiet Shiv Sena. Shiv Sena använder en retorik som är främlingsfientlig, ibland rasistisk, och ofta anti-muslimsk, för att, som de säger, kämpa för rättigheter för Maharashtraner (regionen i Indien där staden ligger heter Maharashtra, och Mumbai är namnet på staden på det lokala språket). Shiv Sena (namnet betyder Shivas Armé) är förknippat med grova våldshandlingar mot muslimer, media, och medlemmar av kommunistpartiet. Anhängare har också anklagats för samröre med den organiserade brottsligheten i staden.
Allt detta gör att många av de boende i veckans stad inte är helt bekväma med det nya namnet, utan föredrar att bo i Bombay, trots att det var britternas namn på staden. En del upplever det nya namnet som ett övertagande av främlingsfientliga personer som helst vill kasta ut dem ur staden.
Det är inte alltid det är tydligt vem som har rätt att sätta namn på platser:
Å ena sidan är det gamla namnet ett arv från kolonialstyret, å andra sidan är det nya förknippat med våldsam främlingsfientlighet. Å ena sidan ligger staden i Mararasthra, och det finns en rimlighet i att språket som talas där ska få avgöra namnet på staden, å andra sidan är staden en jättestor mångkulturell mötesplats med människor från hela världen (och alla delar av Indien) så det finns också en rimlighet i att ha ett namn som är välkomnande för alla.
Det återstår att se om namnförändringen är permanent. Tydligt är att städers namn är ännu en viktig komponent i upplevelsen av dem, tillsammans med allt det andra som diskuteras här på urbanisten.
-Tobbe
